Nu äntligen känns det som att Kennert har börjat släppa taget och jag kan så sakteliga ta mig tillbaka på gymmet igen! Den här veckan har jag varit på plats 3 dagar och känt på vikterna igen. Jag älskar att träna, att känna mig stark, frisk och få upp flåset…. Tyvärr är det just flåset som har tagit mest stryk under den tid jag varit borta från träningen den här gången. Styrkan vet jag att jag snart jobbar upp igen.

 

 

Jag har under en ganska lång tid tränat efter en app från Hanna Öberg som driver Ownu fit. Appen hittar du här. Det bästa med den är att du kan välja ett abonnemang som passar dig, du får en veckas provtid och du kan byta program i appen när som helst. Där finns mängder av upplägg att välja mellan! Jag är sån som måste veta vad jag ska göra när jag går till gymmet för att träna, annars får jag ingenting gjort! Så att ha en pt i telefonen i fickan passar mig perfekt!

 

 

Jag har dock mer eller mindre gett upp hoppet om att komma tillbaka till min trivselvikt. Jag har tränat, ätit rätt och skött mig ovanligt bra det senaste året, men trots det har vågen sakta smugit sig 5 kg uppåt. Det är nackdelen med klimakteriet och hormoniell obalans. Allt sätter sig på magen dessutom och det är ju supertrist! Men jag får fortsätta att kämpa på. Jag har så svårt att acceptera det bara, att min kropp inte beter sig som den gjort tidigare. Att den inte svarar på kost och träning som förut. Jag är fullt medveten över att jag inte är överviktig eller tjock, det handlar inte så mycket om det, utan mer att jag inte känner igen den här kroppen och att jag inte riktigt gillar den. Jag tror alla som går upp 2 storlekar på ett år skulle känna så. Speciellt om man aktivt har försökt att förhindra det.

 

 

Jag jobbar med min självkänsla och med att acceptera att åldern tar ut sin rätt. Jag vet ju att jag ser bra ut för mina snart 45 år här på jorden! Så jag får jobba lite mer med huvudet kanske och lära mig att tycka om kroppens förändringar.

 

 

I går var väl kanske inte den mest hälsosamma dagen i mannaminne i och för sig… Jag var bjuden hem till Åza på mellomys och middag. Vitt vin, skaldjur och mitt hembakta bröd stekt i smör inledde kvällen.

 

 

 

Följt av oxfilé, burrata med tomatsallad, vitlökssmör, rödlöksröra och bakad potatis och rödvin.

 

 

Det är så lätt tillsammans med Åza. Vi lagar mat ihop, ingen behöver fråga nåt, jag hittar nästan lika bra som henne i hennes kök då jag va med och renoverade där, haha! Vi plockar undan, diskar och fixar som ingen av oss nånsin hört ordet dyspurgoli! (se tidigare blogginlägg) Och middagen synkades så mello började exakt 10 minuter efter att sista tallriken ställts i diskmaskinen! Hur snyggt! Jag hade Luxemburg, Schweiz, Kroatien och Italien som favoriter. Åza var lite bitter för att hennes favorit blivit diskad och för att hon inte tippat Schweiz, som ju vann, bland sina favoriter. Hur som helst hade vi en jättemysig kväll tillsammans och somnade gott efter att programmet var slut.

 

 

I morse så lyckades jag övertala fröken Brennander till ett träningspass tillsammans! Så kul att hänga på gymmet ihop! Vi försöker ju båda att få till alla våra pass!

 

 

Eftermiddagen blev dock tillägnad vila i solen då vädret ju varit helt fantastiskt! Så i kväll lär man se ut som en liten svedd gris!

Kram Malin!