I morgon är det 7 år sedan min pappa körde rakt in i himlen med sin sprillans nya röda lilla sportbil. Jag kan inte tänka mig att han skulle kunnat göra en bättre entré där utanför pärleporten. Nerkabbat. I full fart. i sin nya bil som han köpt till sig själv i 80-årspresent ett par månader tidigare. Jag tror Sankte Pär satte förmiddagskaffet i halsen när pappa gled in i sin snabba snygga bil.

 

 

Han var sannerligen stolt när han visade upp sitt nya åk.

 

Så här minns jag det.

 

Rutinerad Campinggubbe!

 

 Kvart över 11 den 2/5 år 2007 skulle min pappa komma till min salong och klippa sig. Han kom direkt från kampingen i Linneryd där han hade sin älskade husvagn. En bit innan han skulle komma fram till salongen hade han stannat och cabbat ner sin lilla Mazda. Jag är övertygad om att han tänkte visa upp sig genom byn med bilen, coolt glida upp framför salongen för att visa att här kommer minsann Malins supertuffa pappa! När klockan var omkring 11  började jag undra lite vart han tagit vägen! Han var alltid i god tid. Klockan 11.10 kör brandkåren förbi salongen. Då började jag få en obehaglig känsla i magen. Jag började ringa till pappa men ingen svarade. Jag ringde då till min man som jobbar som deltidsbrandman, men som tur va inte hade jouren, och frågade om han visste vad det var som hade hänt. Varpå jag får veta att det har varit en bilolycka borta vid korsningen vid macken.

Jag förklarar att pappa borde ha kommit till mig vid det här laget, att han inte svarar och att jag är rädd att han på något sätt är inblandad i olyckan. Mattias lovar att köra bort och kolla om han på något vis kan se vad som hänt. Tiden går. Jag fortsätter att ringa pappa utan att få svar. Jag ringer min syster som sitter med sin familj på tåget hem från flygplatsen då de just har landat med flyget från Mallorca. Jag frågar om hon pratat med pappa, förklarar situationen, att det hänt en trafikolycka och att pappa inte svarar. Hon säger tröstande att pappa säkert bara är ute och hjälper till! Han har ju ändå jobbat som lastbilschaufför i hela sitt liv. Så olyckor har han säkert sett förut.

 

 

Läs artikeln från svt här.

 

Jag sitter på salongen och väntar på att få höra från min man men jag får ingen feedback, jag har sett honom köra förbi, så jag vet att han är på plats! Mina onda aningar växer och växer….

Undertiden har min man kommit fram till olyckan. Ingen tar någon större notis om honom men vad jag förstår så kommer en polis fram och frågar vad han gör där varpå Mattias säger att jag tror mannen i den röda bilen kan vara min svärfar. En av hans kollegor får då syn på Mattias och får alla bitar på plats i sitt huvud. Äldre man. Röd sportbil. Mattias som inte ska vara där…. Det måste vara Malins pappa!!

En stund senare glider polisbilen med polis och Mattias sittande i framsätet upp utanför salongen. Och då vet jag. Min pappa är död.

Jag är så otroligt tacksam för att det hände här. I närheten av mig. Jag känner alla som har varit med och försökte rädda min pappa. Min före detta svåger och barnens dagmammas man var först på plats och drog ut pappa ur den brinnande bilen och släckte elden. Jag känner alla på brandkåren som var där och gjorde allt för att försöka rädda honom. Jag känner polisen som kom med beskedet om att himlen fått en ny gubbe att bråka med och jag har fått allas berättelser om hur det hela gått till. Pappa dog på fläcken. Det fanns inget att rädda. Han slapp lida. Och han sa alltid att han inte va rädd för att dö, bara det gick snabbt.

Min pappa dog lycklig. Han kom från goda vänner och sin älskade husvagn. Han skulle glida upp i vårsolen utanför salongen och visa sig tuff för sin dotter. Han dog precis som han skulle.

 

 

 

Jag har aldrig skådat en vackrare kistdekoration i hela mitt liv. Blomsterhandeln i Kyrkult var fantastiska!

 

 

 

 

Min far vilar i händerna på sina barnbarn.

 

Nu har de det inte lätt där uppe i himlen det kan jag lova! Älskade lilla pappa.

 

Vips så finns man inte mer. minns det när du tvekar.

Citat från Korsdragspoesi

 

Kam Malin