Som 45-årig hormonobalanserad kvinna där sömn är hårdvaluta har jag precis förstått storheten i par som väljer att ha skilda sovrum. Mannen som delar min säng hade i går kväll druckit en öl mer än det som kanske var nödvändigt och hamnade i ryggläge ganska omgående med ljudliga snarkningar som följd. Strax efter 01 i natt vaknade jag av oljudet och petar försiktigt på honom för att han ska byta läge. Skönt. Tystnad. Jag behöver nog gå på toa också… sagt och gjort. Skönt, nu kan jag somna om innan han börjar igen… Men var jag inte en ganska dålig mamma till mina barn när de växte upp? Jo, jag var nog det, jag hade gjort så många saker annorlunda. Jag skulle nog inte varit så hård mot dem. Som när Elis brände händerna på ugnsluckan när han precis fyllt 1 år. Nog har han men för livet av det? Inte för att han minns, men ändå! Och miljön! Vad ska vi göra åt den? Mänskligheten kommer att utrota sig själv. Jag måste vara noggrannare med hur jag sopsorterar. Och vi kanske ska byta bank också, gud så jobbigt med alla papper som måste fixsas. Och hur ska jag klara ekonomin på salongen nästa år… Kanske jag skulle starta ett onlyfans konto ändå! Men vem vill se på mig nu när jag blivit så tjock…. fötterna är väl rätt skapliga förvisso kanske bilder på dem går att sälja…. SNARK…. SNAAARK…. SNAAAAARK!!!!

Fan också. Han har hamnat i ryggläge igen. En rejäl knuff och åter tystnad. Nu kanske jag kan sova ändå, om jag lägger mig på andra sidan. Fast nu kan jag inte andas med den högra näsborren och andas jag med munnen så känns det som sandpapper. Nej det går inte, jag får vända tillbaka. Nu blev jag helt varm också. Ut med rumpan utanför täcket, den brukar funka bra som termostat! Så slappna av. Nej nu fryser jag istället! SNAAARK!! Ny puff, lite mer aggresiv den här gången. Kan han inte bara hålla käften!! Mannen mumlar och utropar plötsligt: KOM IGEN NU GARBBAR! VI HAR DET HÄR! MEN FÖR HELVETE DOMARN!! Uppenbarligen spelas gårdagens hockeymatch upp i repris där i hans djupa drömmar. Nåja, han drömmer inte om nån annan brud i alla fall… Men nu är jag klarvaken!

Går ner i köket, alla lampor på bottenvåningen är tända, elen som är så dyr tänker jag och går runt och släcker. Klockan är 7 minuter i tre. Jag tar ett glas filmjölk och tittar ut i regnet. Inte så mycket julkänsla direkt. Så kommer Sune, gnider sig runt benen, piper lite och låter mig plocka upp honom i famnen. Han spinner och rullar ihop sig i mina armar. Jag stoppar in näsan i hans armhåla och drar in doften av varm nakenkatt. Han luktar lite som champinjoner tänker jag och snusar förnöjt på honom. Sune tröttnar och hoppar ner på golvet. Jag bestämmer mig för att gå upp och försöka sova igen.

Jag kryper ner under täcket, sparkar till den sovande maken ännu en gång. Nu ska det väl ändå gå! Startar lite avslappningsmusik. Andas i fyrkant. Men jag undrar var jag har mina bakformar som jag ska använda till mina briochbröd i morgon, dem jag fick av mormor. Lilla mormor, saknar henne och morfar. Undrar om dem finns där på andra sidan och hjälper mig. Om det finns ett universum. Har vi ens fri vilja eller är allt förutbestämt? Och jag undrar om de har nån bra färsk mango på Willys till salsan. Och ska jag inte byta efterrätt ändå och…..

Klockan är kvart över åtta. Jag lyckades visst somna ändå. En liten stund. Maken är vaken och försöker smyga ut, han misslyckas som vanligt, slår tårna i sängkarmen och svär,  men jag vet att han gör sitt bästa för att inte väcka mig. Jag ligger kvar, som i dvala, det kommer bli en lång dag. Kvart över nio ger jag upp. Det blev inte mer sömn. Jag får lita på brygden av de magiska bönorna i bryggaren i dag. Men innan jag häver i mig min näve av vitaminer och sätter fötterna i golvet så kan jag ändå förstå dem som väljer att sova i skilda sovrum. I tystnad. Det är förvisso nymåne också tänker jag, och jag har pms, så kanske, men bara kanske, problemet ligger lite hos mig och inte helt hos min stackars man.

Mormors formar hittades och nyårsbriocherna blev fantastiska, i alla fall de flesta, några blev riktigt missbildade. Men goda! Efterrätten till nyår är ändrad för tredje gången och jag tror inte att sönerna har så stora men av att ha mig som mor. Jag har överlevt dagen! Jag hoppas på att få sova i natt.

Kram Malin