Hur kommer det sig att solen alltid kommer tillbaka till jorden när jag avslutar min semester?

 

 

De veckor jag varit ledig har den lyst med sin frånvaro största delen av tiden. Jag har saknat att bara kunna packa min väska och åka till stranden för att ligga där och låta värmen smeka över min bara hud. Att få bada i havet och känna svalkan av vattnet omsluta mig och känna den läkande kraften av moder jords eviga vatten. Att få ligga där omfamnad av henne i sanden, havet och vattnet. Och att få vandra mellan vilsna solsken i skogens varma famn. Istället känns det som hon snarare har gråtit över mänskligheten. Och kanske är det det hon gjort. Kanske har hon tröttnat på att vi inte längre värnar om henne eller varandra.

 

 

Jag har fått passa på att pressa på kvällar och på min lediga förmiddag istället på min uteplats på framsidan av huset. Grannarna är vana vid att jag spatserar runt med min stora rumpa i stringbikini vid det här laget. Och jag tänker som så att om det stör nån så behöver man inte titta! Det är bara en kropp och kroppar har vi alla.

 

 

 

Och på tal om kropp…! Så har jag så sakteliga återgått till rutiner kring mat och träning nu efter semestern och bara det att jag slutade dricka vin gjorde så att jag gick ner 2 kg vätska bara på ett par dar! Skönt! Nu fokuserar jag mest bara på att må bra. På nåt vis har jag ändå förlikat mig med min något mer volymiösa kroppshydda och tänker att det får ta den tid det tar att komma tillbaka. Jag är vacker och bra som jag är även om jag är lite rundare i formerna. Faktum är att vissa former är snyggare än nånsin! Och jag försöker tänka att det skrivits bra många fler låtar om stora rumpor och fina bröst än om lite småtjocka magar. Det roliga med gymmet just nu är att jag har fått med mig min äldste son Edvin med på träningen! Jag är så lycklig, glad och stolt över att han vill träna med mig och att han faktiskt tycker att det är roligt trots att jag kanske är lite pinsam med flit ibland. Jag älskar att träna med honom. Att vi har den tiden tillsammans. Snart flyttar han kanske hemifrån och då är liksom tiden förbi. Så tacksam.

 

 

Nåt annat jag är väldigt tacksam över är de här två! Jag hatar att Anna bor så långt bort, eller så hatar jag att jag inte bor i Stockholm….Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket. Jag vet bara att de här kvinnorna är två av mina bästa vänner, som jag kan lita på i vått och torrt, och att vi har sjukt kul ihop. Även när vi bara får ses på facetime och inte ser riktigt kloka ut. Jag tackar Åza för hennes vackra skärmdump och kontrar med min egen.

 

 

Men vad gör det att man ser ut som Humle och Dumle när det är ok att vara precis den man är utan dömanden.

 

 

Jag behöver ett större uterum…

 

Ett annat projekt som jag ägnat mig åt i veckan är att ta sticklingar och plantera om mina stora växter! Min Monstera variegata hade växt sig ur sin kruka och började få orimligt stora blad så jag kapade toppen och satt den nya sticklingen i ny jord. Nu hoppas jag inte hon straffar mig med att bara producera gröna blad i fortsättningen! Håll tummarna!

 

 

Den vanliga monsteran fick en större kruka likaså min Pink princess (som förövrigt är väldigt tjurig med at producera rosa blad) även om det ser ut som hon faktiskt tänker ge mig ett i nästa!

 

 

 

Elefantörats sidoskott fick ny kruka och Mina dr Westerlund blev toppade så nya skott kan bildas.

 

 

Ampelliljan blommar som en galning och min nya vattenkanna från Plantagen matchar väggen i uterummet.

 

Ja det var väl veckan i stort så här långt. Ett spretigt inlägg som passar veckans spretighet helt enkelt. Och det bästa sättet att avsluta en spretig vecka måste ju vara med lite kattgos, så det får ni också en bild på . För det har också varit saker den här veckan som gjort mig ledsen, besviken och sorgsen som gjort att jag har behövt lite extra kärlek och omtanke och då finns det ingen bättre än Sune till att visa hur älskad jag är.

 

 

Ha en fin kväll. Kram Malin