Det senaste året har varit ett ganska deppigt kroppsår för mig. Inte nog med att Kennert har härjat till och från, det har också blivit tydligt att min kropp har börjat visa tydliga tecken på att den blir äldre. Mina östrogennivåer har börjat dala och progesteronet lika så. Kroppen börjar sakta men säkert att förbereda sig för klimakteriet. Det gör mig inte så mycket, jag tycker att det ska bli skönt att inte längre behöva oroa mig för graviditet och så… Men det jag inte var beredd på var alla andra symptom som skulle komma med på listan. Jag tog ett eget initiativ och tog prover för att se hur det stod till med mina hormonnivåer och kunde visa upp för min gynekolog hur det stod till med tanten. Jag fick snabbt hormonersättning och de flesta av symptomen försvann. Däremot uppstod ett helt nytt problem. Nämligen nya kilon.

 

 

Jag har de senaste 17 åren sen yngste sonen föddes hållit mig kring 60 kg, förutom när jag käkade strikt paleo och var nere och vinglade på 54 men det var inget vidare vackert! Jag mår bäst när jag väger 58-59 kg med gott om muskler då jag älskar att styrketräna. Nu har ju då min kropp bestämt sig för att det väntas svält och bistra tider, så den har börjat lägga på sig ett rejält lager med fläsk runt magen. Bara på ett år så har jag gått upp 6 kg i vikt. 6 KILO!!!!! Det är orimligt!! Och då har jag inte suttit på sofflocket och käkat praliner och druckit vin dagarna i ända, utan tränat hårt och vaktat min kost. Självklart unnar jag mig både choklad och vin mellan varven, men jag är betydligt mer sparsam med det än vad man kanske kan tro på mina sociala medier. Det är så otroligt frustrerande att kämpa, räkna kalorier, väga maten, väga mig själv, se till att sova, få i sig rätt mängd protein, fett och rätt kolhydrater och inte nog med det, fibrer är superviktigt precis som sömn, återhämtning och träning. Och så får man inga resultat! Det är som att jag inte känner min kropp längre. All kunskap jag hade om den är dom bortblåst. Allt som tidigare fungerat, funkar inte alls. Det är som att min kropp är en trotsig tonåring som bara pekar finger åt all jag gör och skriker: DU FATTAR JU INGENTING!!!!! Och smäller igen dörren i ansiktet på mig.

 

 

Ganska exakt ett år mellan bilderna. Och jag vill pointera att jag vet att jag på inget sätt är fet! Jag trivs helt enkelt bara inte med mig själv så här och jag tycker heller inte att jag förtjänar det som hänt då jag levt hälsosamt och kämpat för min hälsa och vikt. Det här är bara MIN upplevelse om MIN kropp! Och det skrämmer mig att vikten rusat på den sätt det gjort på så kort tid.

 

 

På gymmet presterar jag dåligt, får värk i kroppen och känner mig ofta trött och utmattad. Det kräver fler dagars återhämtning och kroppen känns tung och trött. Jag kan inte alls förlika mig med den här nya köttkostymen som min själ har bott och trivts i så länge. Så därför beslöt jag att ta kontakt med min fina näringsterapeut Nicole Lindberg som driver NL-Nutrition. I detta nu går hon igenom mina prover och har redan hittat saker som vården anser vara “normalt” men som absolut inte är optimalt! För lågt Ts-4, brist på zink, brister bland mina b-vitaminer etc. Hon är faktiskt också den enda som sagt ärligt rakt ut att jag väger för mycket. Hon tar mig på allvar och jag ser mycket fram emot att få samarbeta med henne igen. Sist jag anlitade henne gick jag ner 5 kg så jag hoppas att vi ska lyckas lösa gåtan även denna gång. Nicole är superduktig på hormonhälsa då hon själv har kämpat med underfunktion i sköldkörteln.

 

 

Snygg är hon också. Och vansinnigt stark!!! Tävlat i styrkelyft å grejer!

Ni hittar henne HÄR!

Eller HÄR !

Jag är ju lite av en hälsonörd och har alltid varit intresserad av naturlig hälsa, vill äta riktig mat utan för mycket tillsatser, undviker ofta godis, chips och skräpmat. Jag läste en 100 timmars kurs i basmedicin för några år sedan med fokus på kost och hälsa och har ätit mer eller mindre strikt paleo/lchf i många år. Det har liksom alltid funkat! Det har hållit mina inflammationsnivåer i schack och jag har haft en bra vikt! Men inte längre. Om jag ändå hade gått och blivit lite jämnfet så hade jag kanske inte brytt mig så mycket, men alla kilon har valt att sätta sig på magen och jag har rensat ut 4 stora kassar med kläder, som jag älskar, men som inte länge går att komma i. Det gör mig så otroligt ledsen och rädd! Tänk om jag inte får stopp på det! Om jag fortsätter att gå upp! Nu vet jag och förstår jag att jag inte är speciellt stor. Men jag har gått från stl XS till M på mindre än ett år och jag tror att alla som gör en sån viktresa oavsett storlek skulle känna sig obekväm om detta inte är ens mål.

 

 

Nåja, jag har höga förhoppningar om att Nicole kommer lägga ett bra pussel och klura ut vad som behöver göras för att jag ska reversera denna volym och att jag ska må betydligt bättre på kuppen, när hormoner, vitaminer och mineraler faller på plats. Min lunch i dag bestod utav en burrata, en burk musslor i vatten, 1msk crispy chili oil och en tomatsallad på tomater, rödlök och basilika. Ca 500 kcal varav 36g protein. Protein är superviktigt i klimakteriet då muskelmassan minskar och bra fetter lika så då dessa hjälper att reglera hormonerna. Oftast äter jag betydligt mer grönsaker till lunch än så här, men i dag fick tomater räcka. Mina andra måltider innehöll mer av den varan.

 

 

Några av de här fick bli dessert! Förövrigt det godaste bäret enligt mig!

Jag tror nog att många kvinnor med mig märker att klimakteriet gör så att vi inte känner igen våra kroppar. Att allt vänds upp och ner och att informationen och hjälpen än så länge inte är tillräcklig. Men jag vet att vi inte behöver “bita ihop” eller “stå ut” vi har också rätt att bli tagna på allvar och vi har rätt att få må bra!! Vi har rätt till hjälp och att bli lyssnade på! Jag hoppas att vården tar och steppar upp rejält när det gäller kvinnohälsa. Vi utgör ju ändå hälften av jordens befolkning.

 

Så, nu har tant gnällt klart och ska ta tag i skiten istället för att lägga sig ner och ge upp! Det finns alltid nåt att göra! Och tills dess att det löst sig så har gubben min bara lite mer att hantera!

Kram Malin