I onsdags så begav jag mig till min beställda tid på vårdcentralen. Och om vi säger så här. Jag är INTE den som springer ner dörrarna på det stället! Inte ens när jag för att par tre år sen cyklade omkull, slog sönder mina glasögon så ena glaset skar upp mitt ögonbryn, fick hjärnskakning och lätt whiplash så gick jag till Vc för vård förrän flera dagar senare. Och det var enbart för att få ut pengar på försäkringen! Jag borde ju givetvis åkt plingplong taxi till plåsterhuset direkt, men jag gick hem, duschade och tejpade ihop mitt ögonbryn på egen hand. När jag väl kom till Vc så fick jag åka direkt tilll röntgenakuten för de misstänkte frakturer i både haka, käke och okben. Som väl var hade jag inte gått sönder på så vis.

September -22
Nåväl! Nu kände jag efter ett års kämpande med en vikt som stadigt krupit uppåt trots träning och i till vardags strikt mathållning att jag helt enkelt var tvungen att få hjälp! Jag klarar helt enkelt inte att ge min kropp vad den behöver och någonting känns vansinnigt fel! Jag har länge misstänkt, tillsammans med min näringsterapeut, att min sköldkörtel inte gör sitt jobb då nästan alla min symptom tyder på detta i samband med förklimakteriet. Men det är helt klart hormonrelaterat! Så där står jag på vårdcentralen, nervös som tusan för jag är helt övertygad om att jag inte kommer få nån hjälp då mitt förtroende för vården är lika med minus 10. Jag kommer in och börjar berätta hur jag mår, på olika symptom som drabbat mig det sista året och att 9kg plus på vågen är det jag är mest frustrerad över.
Läkaren tittar på och frågar: Du är inte gravid?
Alltså jag bara gapade.
Där står jag, rödgråten, med tårar rinnandes ner för kinderna, en lista, som är längre än den en 5-åring ger till tomten på jul, på symptom, som ALLA tyder på underfunktion av sköldkörteln och förklimakteriet, 9kg i övervikt och slakthusmens dag 2 (ni som vet ni vet) Och får frågan om det möjligen inte kan vara så att jag är på smällen!!! Men mig veterligen så jag jag ingen jävla elefant som är gravid i över ett år! Men jodå, graviditetstest togs och så även prover på sköldkörteln.



Graviditet kunde uteslutas om tur var men mina prover på sköldkörteln ser inte jätteglada ut.

Skickade värdena till Nicole, min näringsterapeut, som inte skräder orden! Gillar det med henne. Det är liksom rakt på sak!

Ja, då får vi ju vänta och se vad läkaren säger, men risken är ju som Nicole skriver att inget kommer göras så länge mina värden ligger inom referens. Hon har preppat mig med selen, b-vitaminer, magnesium, zink och d-vitamin. Det verkar inte spela nån roll att jag har prover från flera år tillbaka som visar att värdena just det senaste året, då jag mått dåligt, har försämrats avsevärt. Vården tar inte hänsyn till att det värde som är optimalt för mig som kanske fortfarande är inom referens men ändå gör just MIG sjuk! Alla dras över samma kam. Förmodligen på värden som tagits fram på 30-åriga män. Som ju den mesta forskning och statistik baseras på. Så nu väntar jag med spänning på att läkaren ska återkomma, hon lovade att ringa och rådfråga endokinologen i morgon så jag väljer att tro att det fortfarande kan finnas hopp. Då vi har både struma, hjärtsjukdomar, vitilgio i släkten och jag redan har en autoimmun diagnos så vill jag ju lösa detta innan det läggs ännu en på listan!

Nåväl ett gympass senare för att få ut all ilska över att kanske inte bli tagen på allvar hjälpte lite i alla fall. Det är väl bara att försöka kämpa på! Jag har bestämt mig för att vara en jävligt besvärlig patient nu som inte kommer att ge upp i alla fall så får vi se hur det går! Fortsättning följer!
Önska mig lycka till! Kram Malin










Hoppas det gick bra!