Ja då var det äntligen ett nytt år. Jag måste säga att det känns vansinnigt skönt! 2024 var sannerligen ingen höjdare! Jag la till ytterligare en autoimmun sjukdom på mitt cv som trots hårt kämpande med träning och kost fick mig att gå upp ca 10 kg. Ekonomin var piss och det är krig och elände, gubbar styr världens största länder och det går ju sådär… Känns som att vi levt i någon form av kollektiv depression. Både jag och mina kollegor som jobbar spirituellt känner oss helt dränerade! Men nytt år, nya möjligheter som det brukar sägas!

Det här året börjar jag med hoppet om ett bättre.

 

 

Men vi avslutade året fantastiskt i alla fall, med god mat och goda vänner som sig bör! Jag började i vanlig ordning tidigt på morgonen med att förbereda för kvällens trerätters. Menyn hade svajat in i det sista! Jag brukar ju vara klar lååångt innan med min planering, men jag hade helt enkelt inte nån energi! Men det här var vad jag skulle få fram till kvällens kalas!

 

 

Så dagen började med att vispa maränger! Allt flöt på i bra takt och jag kände att jag hade koll på läget! Syrran kom framåt lunch och anslöt för att hjälpa mig! Men sen började det krångla lite. Äggulorna som skulle confiteras blev stenhårda, för hög värme på ugnen och allt fick göras om från början. Ostronen gick inte att öppna och jag lyckades till och med bryta av den lånade kniven, (förlåt Benny! Jag ska köpa en ny!) så hårda var dem! Så när gästerna kom stod jag med en trasig kniv i högsta hugg med svetten lackandes som en rödmosig fiskarkärring mitt i min kamp mot de envisa ostronen!

 

 

Lyckades i alla fall få upp hälften så de som ville smaka fick varsitt. De som inte vågade sig på en mollusk fick smaska på charkbrickan i bakgrunden.

När vi sen med regelbundna kontrollen den här gången lyckades att få till de perfekta äggulorna var det bara att montera förrätten. Den blev vansinnigt god! Nu kanske ni undrar hur äggulorna jag la in i honung blev och varför jag inte använde dem? Nä, för att de blev som gummi och var inte alls så roliga att tugga på! Så confitering blev ett bättre alternativ!

 

 

Den gula lilla pärlan placerades på en hembakad smörstekt brioche, överöstes med het honung och toppades med vitlöksstekta vannamei räkor! Det var gott så in i bänken! Men sen kom nästa utmaning! Hel tonfisk. Jag har aldrig lagat det så givetvis väljer jag detta då jag ska bjuda 6 andra människor på det en nyårsafton. Det blir nog bra! Jag hade planerat att köra den i min sous vide men den rackarn gick inte att sänka mer än till 45 grader! Jäkla skit. En tonfisk ska max upp till 32 grader och jag insåg att det gällde att passa den! Tyvärr lyckades vi dra upp den till 40 grader så den gick över lite mer än vad jag tänkt, men ingen annan tyckte det var nån fara och den var ändå väldigt god!

 

 

Tonfisken rullades i sesamfrön och halstrades snabbt och fick sedan sällskap av potatisbakelser, mangosalsa och shirashamajjo! Mycket gott!

Efter huvudrätten så spelade vi lite sällskapsspel och umgicks tills vi blev sugna på efterrätt. Jag hade gjort en gudomlig mojito-curd med lime och mynta som fick toppa mina små minipavlovor som jag gjort.

 

 

Vackert och gott!

 

Så nyåret flöt på, alla nöjda och glada! Förutom jag, som blev skitsur på min man som slog sönder ett av mina vinglas som jag ärvt av min döda pappa. De är köpta i Tyskland nån gång på 80-talet och verkar inte att gå att få tag på mer. Visst det är bara ett glas, och olyckor händer så lätt, men då hör det till historien att min man är som en målsökande missil när det gäller saker som är ömtåliga och som jag är rädd om. Jag vet inte hur mycket av det jag älskat och som jag är rädd om som han har tagit sönder. Det blev liksom droppen efter hela det pissiga året att han dessutom hade sönder ett av glasen som jag tidigare på dagen stått och tvekat över att ta fram, just på grund av att jag vet hur han är!

 

 

Tänker duka med plastglas och plasttallrikar till honom i fortsättningen!! 😉 Han stod inte högt i kurs där i slutet av förra året! Men han fick ändå följa med in i 2025 så det ska nog bli bra. Han är nästan förlåten nu.

Det nya året firades in ute på altanen då det ösregnade ute och vi var inte så sugna på att gå ut nån av oss!

 

 

Så en god början på året blev det ändå tillslut.

 

 

Nyårsdagen spenderades i soffan med dålig film i pyjamas.

Syrran stannade en extra dag och lämnade oss först i går morse när jag gick till jobbet. Så mysigt att få rå om varandra lite.

Nu hoppas jag som sagt på ett bättre 2025. En vit januari har redan börjat, både vad gäller alkohol och snön som kom i går. Maten planeras och träningen är försiktigt igång igen. Nu är det bara resten av året kvar och jag hoppas att det kommer att bjuda på lycka, kärlek och glädje. Att världen och mänskligheten åter finner hopp och att ljuset åter lyser upp vår väld. Att de tunga mörka frekvenser som låg över 2024 lättas upp och vi får leva i frid och lycka. Jag orkar personligen inte med ytterligare ett sånt skitår till nämligen. Så nu kör vi och jobbar på det positiva i livet!

 

Kram Malin