I dag är det en lite bättre dag. Det är Nobeldagen, absolut! Fantastiska kemister och biologer blir uppmärksammade för sina upptäckter, författare för sina böcker och hjältar får fredspris. MEN! Det är också min namnsdag och 13 år sen jag blev tillsammans med min man.
I 13 år har den här skäggige gubben gått vid min sida. Det har minsann inte alltid varit så himla lätt eller gulligt. Vi är väldigt olika och har i stort sett inga gemensamma intressen. Han älskar sport, bollsport, hockey är den absoluta favoriten! Jag gillar kultur, teater och att träna på gymmet. Jag promenerar snabbt, han gillar att gå långsamt och filosofera. Han skulle se ut som hej-kom-och-hjälp-mig om inte jag styrde upp honom! (Hans vänner har till och med ett uttryck som kallas Malin-effekten, när jag inte är där, så blir han lite av en lodis! 😉 ) Jag älskar kläder och är noga med mitt utséende. Han är bäst på att stöka ner och jag vill ha ordning. Förutom i köket… där är det lite tvärt om. Men det är liksom bara så det är!
MEN! Vi älskar båda god mat och att resa. Vi delar många av våra värderingar och har väldigt roligt tillsammans!
Så pass roligt så jag gick och gifte mig med honom för två år sen.
Han älskar mig över allt annat… (Eller kanske hockey vinner över mig…men det får jag leva med! 😉)
Foto av Ida Levin
I dag när jag kom hem från min morgonpromenad så hittade jag denna fina blomma på vårt köksbord.
Jag är verkligen lyckligt lottad!
Och ja, jag älskar honom också!
Kram Malin
Han är lyckligt lottad han, tänkte jag precis skriva innan jag läst slutet! 😀 Det har jag tänkt förut. 😉 Intressant det där med skillnader också. När kärleken verkligen slår till så kanske det inte är så viktigt att man är helt lika ändå. Ofta så brukar det mesta med mänskliga relationer både inom vänskap och kärlek handla om kompromisser. Man får mötas någonstans på halva vägen.
Så sant. Ibland kan olika vara bra! 😊